Så hittar du rätt i rätten

Jag vet inte om du också har hängt med i nyheterna? Det rapporteras nämligen allt mer om olika brott och straff. Som om det inte var nog med alla kriminalfilmer, nu ska vi titta på riktiga fall, ta del av olika bevis och olika teorier. Förut kunde man ta del av polisens förundersökningar i "Efterlyst", sedan kom "Veckans brott" och nu "GW:s mord". Hur många kriminalprogram klarar vi av? Intresse verkar ju aldrig ta slut, och det verkar som att vi bara är intresserade av en enda kriminolog; alls Leif G.W. Persson. Denna akademiker som ledde kriminologin in i akademins finrum.

Forensiska studier var suspekta

Forensiska studier (kriminologi) ansågs länge som en kvasivetenskap, men har sedan sin början blivit alltmer attraktivt för många unga att välja som yrkesbana. Så hur går det till? Från brott till fällande dom? Vad som sker på fängelserna, har inte varit lika intressant. Däremot har vi tagit del i olika kriminalfall, som Knutby-morden, Arboga-morden och annan brottslighet. Helst ska de innehålla sex, passion, avundsjuka och penningbegär för att locka oss att fortsätta läsa. I nämnda fall har inget av allt detta saknats. För att reda ut lite i detta ämne, tänkte vi gå igenom vad som händer fram till en rättegång.

Från brott till fällande dom och överklagan

En sak som Leif G.W. Persson har kritiserat, och också berömt, är polisarbetet som tar över då ett misstänkt brott har begåtts. Polisen har som arbete att samla bevis om misstänkta brott. Ibland har inget brott begåtts och de avskrivs i rask takt. I allvarliga fall som mord och våldtäkt, och vissa ekonomiska brott, leds utredningarna av en åklagare. Alla åklagare och domare arbetar för staten och är statens företrädare, så att säga. En åklagare har lite olika roller i olika länder. I Sverige ska en åklagare väga in både den som eventuellt har utsatts för brott, men också den som misstänks ligga bakom brottet.

De olika benämningarna

Den som blivit utsatt för brott kallas målsägande. Alla dessa benämningar är gammalmodiga ord och har haft dem i många år. Den som man misstänker för brott, kallas kärande. Det viktigaste en åklagare har att tänka på är inte alla gånger om saker och ting FAKTISKT har hänt. De är inga sanningssökare, däremot ska de alltid pröva om det går att bevisa att brott har begåtts. Så bestämmer sig åklagaren för att utreda är det polisens sak att samla och säkerställa bevis.

Vid rättegången eller förhandlingarna

Det är viktigt att särskilja brottsmål och civila mål. Vid brottsmål är det kriminella brott som det ska avgöras, då finns det någon misstänkt som man ska avgöra om den är skyldig eller oskyldig till brottet som tas upp. Vid ett civilt mål är det, som namnet säger; civila personer som inte kommer överens. Hit hör mål om arbete, skilsmässor, vårdnadsmål, om någon har blivit lurad, om någon har klått upp någon annan och så vidare. Här kan civila personer stämma någon annan civil. Vid en rättegång sitter en domare, med sig kan hen ha med en eller flera nämndemän. De är inte domare, utan civila människor som har utvalts att sitta med som nämndemän för något parti. Förutom en domare sitter det alltid med en protokollförare, eller notarie, som har som uppgift att dokumentera allt som sägs och görs vid rättegången.

Andra personer vid en rättegång

Vid en rättegång, brukar man, man är inte tvingad till det, men man brukar anlita en advokat, eller målsägandebiträde som ska hjälpa den som antingen har valt att stämma någon i ett civilrättsligt mål, eller vid ett brottmål. Det är dessa som många kriminalfilmer brukar uppehålla sig vid och porträttera. Den som är kärande, eller målsägande, kan be en sakkunnig om något som förekommer och tas upp i rättegången. Det kan vara en obducent (som har undersökt ett lik, till exempel) det kan även vara en polis som kan mycket om polisarbete, det kan vara en psykolog, eller någon annan som har relevanta kunskaper om det som saken gäller.

15 sep 2017