I dag har jag precis varit på föräldramöte i skolan, alltså mina barns skola. Som vanligt är det mycket information, om klassen, om ämnena och hur barnen har det. Sedan inflikade fröken att vi föräldrar behöver ta ansvar för barnens klassresa, om det ska bli en klassresa. Jag har inte förstått att det är vi, föräldrar som ska stå för om det blir en resa eller inte. Jag har alltid trott att det är skolans sak att göra, men icke. Tydligen ska vi beställa hem saker som vi ska hjälpa våra barn att sälja.
Nu har jag hittat en service som vi kanske kan använda oss av, som heter Kakservice. Vi ska tydligen få behålla vinsten som vi gör på kakburkarna och godiset. De håller en hög kvalitet och man tar ett ganska högt pris, men enligt säljargumentet hos företaget är det ett lättsålt koncept. Om alla i klassen säljer ungefär 20 burkar, så kan hela klassen få ihop 10 000 kronor, och det är en bra start. Vi får väl jobba så här i några år, innan vi fått så mycket så att de kan resa iväg. Vi har ju flera år på oss, om de ska åka iväg i sexan. Sedan finns det ju flera julhögtider, och Halloween, och olika marknader som de kan fortsätta sälja kakor och godissaker så de får in tillräckligt.
Jag är trots allt merarbete, glad att hjälpa till, eftersom jag tror att en skolresa kommer att bli bra för barnen i klassen. Att gå i skola innebär så mycket mer än att bara lära sig saker. Det är i skolan som de ska socialiseras, bli en grupp och växa tillsammans. Själv minns jag min första riktiga skolresa, och min första kyss på en campingplats i bergen i norska ödemarkerna. Sådant kan också hända, men jag hoppas det tar många år innan det händer mina barn.